Våran dag började hos mamma & gänget, bus & lunch bjöds det på! Efter lunch stoppade jag ner barnen i vagnen och traskade iväg och mötte Madde, vi tog en nattningsrunda på 3 km, sen gick vi hem till henne och drack kaffe.
Wilma och Melwin vaknade, medan Filip sov läääänge.
Vi var tillslut tvungna att gå för att det var en som skulle komma och köpa däck av mig, så Wilma & Filip hann inte leka något :(
Gick upp till mamma för att hämta bilen, killen ringer och säger att han inte kommer... Så vi blev kvar hos mamma och åt glass i stora lass!
Sen tog jag vagnen och knatade hem till Addes föräldrar för mysig liten Valborgs-middag. Både barnens slumrade en sväng.
Efter mat så gick vi ner till Särstabadet och kollade på Majbrasan. Och tittade på folk. Man känner knappt igen någon över huvud taget...

Blev sent, så just nu sitter jag som en jävla zombie och ammar... Tittar likso i kors!

Nu är Melwin klar. Soooova!!

Igår somnade Wilma utan sin napp! Hur duktigt är inte de? Hon som är så nappig av sig!
Plus att hon var helt utan när vi åkte hem från stan igår, hon brukar aldrig vara lugn i bilen om hon inte har sin napp.
Ett steg i rätt riktning, kanske, eller bara lyckträff.
Tänk vad skönt om hon sköter avvänjningen själv, precis som med amningen...
Nä nu drömmer jag lite väääl orimligt va? ;)
Duktig är hon i alla fall!

Jorå, 4.10 sov Melwin igen. Och sussade till storasyster började härja runt 6.30. Jäklar vad hon är tvär på morgnarna! Inte så kul att börja varje morgon med bråk...
Melwin vaknade och ville ha napp. Jag stod bredvid hans säng och försökte söva honom samtidigt som Wilma skulle ur sängen, vrålandes, och dessutom precis där jag stod! (Man får precis plats att stå mellan sängen & spjälsängen).
Sa åt Wilma att hon fick gå ner någon annanstans för mamma försöker natta Melwin. Men hon bara skrek. Tillslut löft jag upp henne i sängen ordentligt igen och sa åt henne att gå ner från sängen längre ner.
Hon satt bara å skrek åt mig.
Sa att hon fick gå ut från sovrummet om hon fortsatte skrika.
Hon fortsatte.
Så jag bar ut henne i hallen.
Hon blev vrålförbannad.
Men vad ska man göra?
1,5 års trots? Finns det sån?
Suck... Tur vi har dagis!